Sigrid Sandström
Händelser och tillhåll
Katalogtext, Kulturens hus, Luleå — 2017
För mig är en målning både en händelse och en plats, ett tillhåll. Att måla är att vara på platsen samtidigt som den blir till. En plats i ständig förändring. Men när en målning väl är klar, kojan byggd, platsen utmätt, så är den liksom färdig, avslutad och därmed oföränderlig. Allt runt omkring den förändras, människor kommer och går, tidsandor och samhällsklimat skiftar, alltjämt medan målningen endast återspeglar det den tillfällige betraktaren föreställer sig.
Ett tillhåll är en plats som vittnar om att någon valt att uppehålla sig just där, och att något sker eller skett på denna plats, ofta i hemlighet. En besökare kanske rotar runt på platsen i hopp om att upptäcka något nytt, att finna spåren av en händelse. Målningens yta både visar det som är och döljer det som var.
Ateljén, platsen där målningarna utförs, är också ett tillhåll, en plats för experiment, ett laboratorium. I mitt fall är ateljén högst privat, där endast jag och målningarna befinner oss. Detta rum fungerar som en slags bromskloss till allt som snurrar runt omkring, ett andningshål, en frizon, i dialog med eller i opposition mot omvärlden. En verkstad att tänka i.
Ett tillhåll kan visserligen bli till en eskapistisk skygglapp, en plats att dra sig undan omgivningens pekpinnar och krav, men det kan också utgöra en plats för fokus och total närvaro, en plats för kritiskt tänkande, och en plats som bejakar det okända och möjligheterna till att se nytt.
Mina målningar är namnlösa, saknar titlar. Det beror till viss del på att jag är dålig på att komma på titlar som överensstämmer med det jag tycker målningen uttrycker, men också på att jag inte vill lägga mina egna associationer som ett raster över målningarna. Förhoppningsvis gör detta att betraktaren får bra svängrum i mötet med målningarna och därmed kan fundera över sina egna tillhåll.